magister lollo

Senaste inläggen

Av magisterlollo - 24 oktober 2014 21:30

Några gobitar från lärarvardagen:


Gobit 1

Dörren till klassrummet står på glänt eftersom en elev har gått ut till sitt skåp. En annan elev, som inte går i klassen, kommer in. Jag gör mig redo för att agera (jag känner hur ilskan börjar komma) men hinner inte, eleven uttrycker bestämt "Lollo - flaggan är inte hissad. Det borde den vara. Det är Internationella FN-dagen idag". Jag kan inte annat än le och tacka för informationen, därefter är eleven borta... Hen stänger också dörren efter sig!


Gobit 2

Prov i samhällsekonomi. Lugn och avslappnad stämning. Som alltid. Vi har rätt trevligt på proven. En elev kommer in med en termosmugg med kaffe. Det känns så rätt. Jag blir inspirerad. Tänker att nästa prov ska ha kaffetema. Lite fikamys liksom. Det är inne! Ute är stela och spända prov.


Gobit 3

Nu är det inne att göra SO-spellistor. Jag fick veta det av några nior. De hade en plugga-SO-spellista på mobilen.


Gobit 4

PRAO-reportagen är fantastiska! Finurligt skrivna och genomtänkta. Heja 9A och 9B!


Gobit 5

En hel del examinationer har genomförts nu innan höstlovet, då kan det låta så här:

- Det är Speedprov idag va - Lollo?

- Yes, svarar jag!

- Ja, men det är ju underbaaart!


Gobit 6

Bild från en av genomgångarna med åk 9 denna vecka. Hur efterfrågan påverkar värdet på en valuta, vilket i sin tur kan påverka handelsbalansen... Just för att förstå hur olika faktorer i vår komplexa ekonomi påverkar varandra. Ingenting är statiskt i vår ekonomi. Viktigt dock att påpeka att detta givetvis är en generalisering, men så jobbar jag. För att alla elever ska förstå börjar man alltid på ett generellt plan.

 

Ha en skön helg alla!

Mina elever önskar jag ett trevligt höstlov och mina åttor; trevlig PRAO v.45


//Lollo

ANNONS
Av magisterlollo - 29 september 2014 18:07

Det här med att utmana sig själv, få en psykologisk kick och växa sig starkare, det är skräckblandad förtjusning. Det är mest skönt efteråt. Men även under tiden när känslan går upp för en att nu är jag här, nu ska jag göra det här och jag är på väg mot mitt mål. Årets Lidingölopp blev en total spontanare. Jag hade svarat tvärnej till Amanda när hon tidigare i våras frågade. Även när grannen, en vecka innan, yppade för mig att jag kunde få hennes startplats så blev det ett ganska så tydligt nej från min sida med orden "Det är inget för mig, jag har inte tränat för 30 km löpning".


Sedan hände något under följande 24 timmar. Jag började läsa på, kika, fundera. Började bli sugen. Tänkte att detta är rimligt. Spännande att prova 30 km, det har min kropp aldrig sprungit i sträck. Det skulle bli en utmaning! Jag är den som ofta går igång på utmaningar. Det är skräckblandad förtjusning. Innan är man spänd, nervös, taggad och glad på samma gång. Glad och taggad för att man vågar. Spänd och nervös för att det är en presterasituation. I detta fall en ovan sådan dessutom. Utmaningen låg främst i att detta har jag inte gjort förut. Det var en ny situation. Jag visste faktiskt inte hur det skulle bli vilket kändes både spännande och läskigt på samma gång. Det är utmaningen! Att lita på sig själv. Att tro på att man ändå har förberett sig så pass bra att det ska gå vägen.


Så hur gick det då?

Jag var extremt fokuserad. Jag gick in i mig själv. Nervositeten förvandlades till positiv energi och jag gjorde ett lopp som jag är väldigt nöjd och stolt över. På en tid jag absolut inte trodde innan jag skulle fixa: 3,34! Det fanns ingen tidsprestige för mig detta år, prestigen var att ta sig runt och låta kroppen må så pass bra att den kunde återhämta sig efteråt. Nåväl. Nog mådde kroppen relativt bra. I alla fall de två första milen. Sedan fick den slita ont och jag fick jobba hårt med det mentala. Jag anser att jag har en väldigt stark vilja men sista 7 km var det mycket känslor, känslor som växlade mellan hopp och förtvivlan. Att jag skulle komma runt det visste jag. Däremot började jag känna av knäna samt att musklerna började strejka. Ont i framsida lår och baksida lår. Stel, spänd och krampkänning. Försökte dock att tänka bort smärtan och unnade mig en kort stretchpaus vid en av de sista vätskestationerna. Det var ett smart val av mig. Många låg på backen och haltade runt vid detta skede av banan.


Jag plockade massor med placeringar under sista milen, detta trots att jag drog ner på tempot och hade ont. Det kändes häftigt att jogga förbi långa led av promenerande/lunkande löpare. Det tyder på att min kropp var relativt väl förberedd trots att jag aldrig kört 30 km. Nästa år ska jag ha förberett mig för 30 km, dvs. sprungit fler långpass kring 20 km. Nu har mina långpass legat på 11-14 km. Upp några kilometer på långpassen och fortsätta köra backe och intervaller, då kan jag förbättra min tid nästa år... samt fortsätta plåga mig på Deltaterrängen såklart! :-)


 

//magister lollo

ANNONS
Av magisterlollo - 22 september 2014 14:42

Bedömer niornas prov i samhällskunskap. Imponeras och tycker att de är mycket duktiga! Även jag får peppande ord på vägen, som "Heja på Lollo, nu är det bara sista uppgiften kvar", eller "Detta var ett roligt prov!".


Hur gör jag när jag bedömer? Jo, när jag har läst igenom elevens prov plockar jag fram elevens ämnesmatris (som ligger på SPW - Skolan På Webben) och ändrar i den så den överensstämmer med elevens nuläge kunskapsmässigt. Jag är mycket noga med att förklara för mina elever att det inte bara är summativa examinationer (t.ex. ett prov) som spelar roll för läget i ämnesmatrisen. Minst lika viktigt är allt som sker på övriga lektioner. Därför är det mycket sällan som endast de summativa mätningarna avgör läget i matrisen. När jag ändrar i ämnesmatrisen gör jag det med hjälp av all den kunskap jag har om eleven!


Provet jag bjöd mina nior på i slutet av förra veckan var ett omfattande prov. Alla skrev mellan 3-8 sidor. Frågorna var tydligt kopplade till de breda kunskapskraven. Fördelen med ett sådant här prov är att eleverna kan vara ganska fria i sina svar, dvs. eleverna kommer att tolka uppgifterna på lite olika sätt vilket också är mitt syfte. Hur eleven tolkar visar ofta vilken analytisk nivå eleven befinner sig på. Hur eleven använder sig av begreppen visar vilken förståelse eleven faktiskt har för begreppen.


Att konstruera prov på det här sättet är helt klart en favorit från min sida. Varför? Jo, jag upplever och ser ett tydligt mönster: Eleverna presterar och visar mer av sina kunskaper/förmågor när de får breda, omfattande frågor. Dock är jag av den bestämda åsikten att examinationsformer skall varieras, därför kommer nästa examination i samhällskunskap inte alls att vara utformad på detta sätt. Det kommer bli nåt helt annat. Spännande va! :-)


Jag har sagt det förut och jag säger det igen; SO-prov är kul!


Återgår till bedömningen!

/magister lollo

Av magisterlollo - 15 september 2014 17:03

En samhällsanalys är som bäst när eleverna leder den samtidigt som jag lyssnar, bollar och ställer fördjupande frågor. Många elever har bjudit in till spontana politiska diskussioner under dagen. Ett möte i korridoren, en kö i matsalen, ett öppet arbetsrum, en bänk i ett klassrum - ja på alla tänkbara platser har politik lyfts fram och jag har fått vara ett objekivt bollblank, vilket jag älskar. Känslor, funderingar. Oro, förvåning, glädje, ilska. Analys av valresultatet och vad som ska ske nu. Hur ser en ny regering ut? Orsaker bakom valresultatet? Konsekvenser av det? Kopplingar till de mänskliga rättigheterna. Kopplingar till ideologierna. En samhällsanalys när den är som bäst helt enkelt.


Jag ska nu ägna några timmar åt att knåpa ihop ett stimulerande och spännande prov till mina 9:or. Ett prov som ska stimulera till analys av dagens samhälle med utgångspunkt i följande begrepp/faktaområden; demokrati, diktatur, ideologier, partier, mänskliga rättigheter, hur mänskliga rättigheter kränks och främjas i olika delar av världen, nationella minoriteter.


Ett prov som inte bara ska kännas viktigt utifrån prestation och betyg, utan främst för att det ÄR viktigt på riktigt, i samhället och i världen. För framtiden och våra barnbarnsbarn. I det sammanhanget betyder inte betygen särskilt mycket. Jag tänker på alla kränkningar som sker världen över just nu. Hur mina sk "problem" här i Sverige knappast blir annat än bagateller i jämförelse. Jag måste givetvis tillåtas att ha mina orosmoln - men det är väldigt sunt också att sätta "problemet/orosmolnet" i ett sammanhang. Vad är det värsta som kan hända?


/magister lollo

Av magisterlollo - 9 september 2014 20:46

Nu är det dags för ett inlägg. Jag är sällan den som blir arg, men nu börjar jag faktiskt bli less på såväl politiker som massmedia. Snälla; sluta framställ mitt yrke som ett krisyrke. Er framställning bidrar till att skapa en skolkris. Hur påverkas vi som arbetar i skolan av att ständigt höra detta? Hur påverkas eleverna? Hur påverkas föräldrarna? Jag brukar alltid stänga av och försöka att inte lyssna och ta åt mig. Men nu har även jag svårt att stänga av, jag fullständigt översvämmas av budskap om en skola i kris. Vart jag än vänder mig. Valplakat, valfilmer, politiker i direktsändning. Nu ska det vara kunskap i skolan. Nu ska det vara ordning. Då måste jag förtydliga: Jag har inget kaos i mina klassrum. Jag har ordning och reda. Sedan kan ordning även vara ett organiserat kaos. Om eleverna ska diskutera eller spela teater, så visst kan det bli högljutt, men det är inte kaos. Jag kan aktivt tillåta ett kaos om jag vill inleda lektionen med allsång. Men då är kaoset styrt och organiserat av mig som pedagog. Men jag kan även styra klassen till att vara helt tysta och sitta och arbeta individuellt.


Jag har engagerade och positiva elever. Jag har kunskap i mina klassrum. Elever som vill lära sig och utvecklas. Alla yrken står inför utmaningar, det är inte unikt med läraryrket. Jag har kollegor som brinner för sitt yrke och som hela tiden jobbar med att utveckla sin undervisning. Det är framgång, det är inte kris. Punkt.


//magister lollo

Av magisterlollo - 5 september 2014 17:23

1945 - ett viktigt årtal för fred, samarbete och människors lika värde i Europa och världen. Denna vecka har mina nior börjat arbeta med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, nästa vecka kommer även åttorna igång med detsamma. Som inledning har de översatt rättigheterna i "JAG-form". Tex: "Alla har rätt till liv - det innebär att JAG..." De har även genomfört en övning vid namn "Båten" som går ut på att kasta en hel del rättigheter i havet (för att båten inte ska sjunka) och endast behålla fyra. Vilka fyra behåller man? Varför?


Fokus under detta moment ligger på att kunna diskutera hur de mänskliga rättigheterna kränks och främjas i olika delar av världen (Lgr11). Klasserna har inlett med en kort repetition av demokratins grunder - just för att kunna se kopplingen mellan demokrati och mänskliga rättigheter; hur ett demokratiskt samhälle främjar mänskliga rättigheter. Till veckan är det dags att börja titta på kränkningarna. Tyvärr (får man ju säga) så finns det väldigt mycket nyhetsinslag om detta just nu. Tänk om allt hade varit frid och fröjd i världen och vi endast hade behövt blicka tillbaka historiskt för att ge exempel på mänskliga kränkningar.


Många elever har påpekat "Men Lollo... många av medlemsländerna i FN krigar ju!!??". Då får jag berätta att en deklaration endast är en rekommendation på hur en stat ska förhålla sig, ingen lag. Då undrar en elev "Men en stat vill väl inte kriga?". Detta arbetsområde föder många klocka frågor och ger extremt många kloka svar. Jag är stolt över mina elever och känner att det finns hopp om framtiden.


 

Av magisterlollo - 21 augusti 2014 22:06

... med att få eleverna medvetna om det fantastiska med att leva i en demokrati; att ha rättigheten att få rösta. En rättighet som man ska ta tillvara på. Jag vill såklart inspirera alla elever till att ta chansen att vara med och påverka utgången av skolvalet som kommer att äga rum inom kort. Att få dem att själva känna att det är värt att ägna en stund åt detta. En viktig stund. En högtidlig stund. Något som alla människor i världen borde få vara med om. Att känna sig lyckligt lottad! Arbetet har bara börjat.


Ser extra mycket fram emot den del av samhällskursen för åk 8 då mina elever skapar egna partier och sedan debatterar mot varandra i tvärgrupper. Det brukar vara en mycket trevlig och inspirerande tillställning. Åttorna jag har nu har jag haft sedan 6:an och även då fick de göra denna övning, men i lightversion. Nu blir den mer avancerad eftersom åsikter ska knytas till ideologier - spännande att se hur de tar sig ann samma typ av uppgift - två år senare!

 


Av magisterlollo - 7 augusti 2014 20:23

Jag glömmer aldrig känslan jag hade när jag stod på startlinjen på etapp 3 på O-ringen. Jag ville verkligen prestera. Jag var nervös och därmed fullständigt fokuserad. Jag visste att jag hade chans. Lagom lång bana, jag skulle orka ligga på hela vägen. Sådant fokus har jag sällan haft i samband med orienteringstävlingar. Däremot känner jag igen det från andra situationer i livet, t.ex från provsituationerna i skolan när man själv var elev. Jag har alltid gillat att prestera även om jag, som elev, många gånger pressade mig själv för hårt. Numera hävdar jag bestämt att jag inte längre pressar mig själv på det sättet, åtminstone inte på jobbet. Jag är trygg med mig själv och med det jag gör och vet att det räcker till. Samtidigt är det roligt att pressa sig själv lite och utmana sig själv - på ett lagom plan. Det var väl det jag gjorde när jag pressade mig igenom etapp 3 på O-ringen på ren vilja. Det var riktigt jobbigt men samtidigt så otroligt skönt att komma i mål. När sedan resultatet kom (7:e plats av 94 startande!) kunde jag inte annat än gå runt och le resten av dagen. Lyckan handlade dels om att jag var topp tio, dels om att jag genomfört ett prickfritt lopp. Fokuserat och kontrollerat. Jag sprang rakt på kontrollerna och höll fokus. 


Den där känslan att prestera och lyckas. Den är så viktig för oss människor. Alla måste få uppleva den. Men man måste vara väl medveten om att man även misslyckas på vägen mot ett lyckande. Det kan man också lära av - och därmed bli ännu starkare mentalt! Ett misslyckande kan nog stärka ännu mer än ett lyckande om man får verktyg att hantera det. Det är inte de som bara lyckas som utvecklas mest, går det ens? Att bara lyckas? Tveksamt... Jag vill påstå att det krävs ett antal misslyckanden för att sedan kunna lyckas. Jag behöver göra misstagen för att sedan kunna tänka om och tänka "rätt" nästa gång.


Sommarsummering: Sommarlovet har varit toppen, jag känner mig helt utvilad och ser fram emot att börja jobba. På många sätt har sommaren varit en av de bästa:


- Kunnat träna så mycket som jag velat, inga skador/andra krämpor har satt käppar i hjulen. Givetvis har jag alltid lite känning, det är nästan oundvikligt men det kan jag hantera.

- Haft flera veckor av "bara vara" i sommarstugan. Det innefattar lång frukost, mycket sol, bad, träning och god mat. Så pass mycket att jag blivit less på det :-) 

- O-ringen var superkul. Dels för att jag kunde springa på som jag ville, dels eftersom orienteringen satt som smäck de tre sista etapperna - och framförallt på etapp 3!


Magister Lollo är laddad för ett nytt läsår!


Presentation


Välkommen på SO-lektion hos magister lollo. Legitimerad lärare i samtliga SO-ämnen åk 3-9. Jag arbetar på Heliås Lärcentrum AB med åk 6-9.

Hälsa på i mitt klassrum och du blir utmanad! Det är utmaningar som utvecklar individen.

Jag i media

Twitter & Insta

Min C-uppsats

Bloggar

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se