magister lollo

Alla inlägg den 29 september 2014

Av magisterlollo - 29 september 2014 18:07

Det här med att utmana sig själv, få en psykologisk kick och växa sig starkare, det är skräckblandad förtjusning. Det är mest skönt efteråt. Men även under tiden när känslan går upp för en att nu är jag här, nu ska jag göra det här och jag är på väg mot mitt mål. Årets Lidingölopp blev en total spontanare. Jag hade svarat tvärnej till Amanda när hon tidigare i våras frågade. Även när grannen, en vecka innan, yppade för mig att jag kunde få hennes startplats så blev det ett ganska så tydligt nej från min sida med orden "Det är inget för mig, jag har inte tränat för 30 km löpning".


Sedan hände något under följande 24 timmar. Jag började läsa på, kika, fundera. Började bli sugen. Tänkte att detta är rimligt. Spännande att prova 30 km, det har min kropp aldrig sprungit i sträck. Det skulle bli en utmaning! Jag är den som ofta går igång på utmaningar. Det är skräckblandad förtjusning. Innan är man spänd, nervös, taggad och glad på samma gång. Glad och taggad för att man vågar. Spänd och nervös för att det är en presterasituation. I detta fall en ovan sådan dessutom. Utmaningen låg främst i att detta har jag inte gjort förut. Det var en ny situation. Jag visste faktiskt inte hur det skulle bli vilket kändes både spännande och läskigt på samma gång. Det är utmaningen! Att lita på sig själv. Att tro på att man ändå har förberett sig så pass bra att det ska gå vägen.


Så hur gick det då?

Jag var extremt fokuserad. Jag gick in i mig själv. Nervositeten förvandlades till positiv energi och jag gjorde ett lopp som jag är väldigt nöjd och stolt över. På en tid jag absolut inte trodde innan jag skulle fixa: 3,34! Det fanns ingen tidsprestige för mig detta år, prestigen var att ta sig runt och låta kroppen må så pass bra att den kunde återhämta sig efteråt. Nåväl. Nog mådde kroppen relativt bra. I alla fall de två första milen. Sedan fick den slita ont och jag fick jobba hårt med det mentala. Jag anser att jag har en väldigt stark vilja men sista 7 km var det mycket känslor, känslor som växlade mellan hopp och förtvivlan. Att jag skulle komma runt det visste jag. Däremot började jag känna av knäna samt att musklerna började strejka. Ont i framsida lår och baksida lår. Stel, spänd och krampkänning. Försökte dock att tänka bort smärtan och unnade mig en kort stretchpaus vid en av de sista vätskestationerna. Det var ett smart val av mig. Många låg på backen och haltade runt vid detta skede av banan.


Jag plockade massor med placeringar under sista milen, detta trots att jag drog ner på tempot och hade ont. Det kändes häftigt att jogga förbi långa led av promenerande/lunkande löpare. Det tyder på att min kropp var relativt väl förberedd trots att jag aldrig kört 30 km. Nästa år ska jag ha förberett mig för 30 km, dvs. sprungit fler långpass kring 20 km. Nu har mina långpass legat på 11-14 km. Upp några kilometer på långpassen och fortsätta köra backe och intervaller, då kan jag förbättra min tid nästa år... samt fortsätta plåga mig på Deltaterrängen såklart! :-)


 

//magister lollo

Presentation


Välkommen på SO-lektion hos magister lollo. Legitimerad lärare i samtliga SO-ämnen åk 3-9. Jag arbetar på Heliås Lärcentrum AB med åk 6-9.

Hälsa på i mitt klassrum och du blir utmanad! Det är utmaningar som utvecklar individen.

Jag i media

Twitter & Insta

Min C-uppsats

Bloggar

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se